Årskrönika del 1
Nu är de bara några timmar kvar på de här året. Jag ser fram emot ett nytt år. Jag behöver få komma tillbaka ner på jorden och börja om. Ett måste är t.ex att hitta samma Natalie som tyckte om att vara duktig i skolan! Nu är de mer, aa ja skyndar mig så allt blir gjort. Förut hade jag lagt mer energi på de det, för jag tyckte att det var roligare då. Men antagligen känns de jobbigt att vara i skolan för att det är ett jävla tjat om betyg hit och dit. Då snurrar bara tankarna runt en massa. Jag tänker att jag vill ha de där betyget sen får jag inte de. I vissa ämnen har jag faktiskt kämpat ordentligt, sen får jag inte högre än E iallafall, så himla surt. De tar på självförtroendet!
Hur är de med hästarna då? Jag har ridit mina två lektioner varje vecka "måndag---> Madde, tisdag---> Ann. Jag kommer så väl ihåg den perioden då alla precis ALLA lektioner kunde dra åt skogen. Inte någon lektion var jag nöjd med, jag hade alltid en gnista när jag tyckte att lektionen hade gått bra. Men jag hittade aldrig den igen. Då ställde jag istället för höga krav på mig själv och då är de självklart att jag inte blir nöjd. Men någonting hände efter sommaruppehållet! Jag hittade Aldrig den där gnistan men i stort sätt alla mina lektioner har gått bra! Om vi säger att jag red 100 lektioner, så var 94 lektioner bra och sex lektioner dåliga. Ja men ni fattar grejen på ett ungefär. Sen jag började rida för Ann har jag lärt mig massor! Jag har gått från den hopprädda Natalie till den självsäkra. Jag har åkt av massor av gånger, flesta gångerna är när vi har hoppat. De har varit Gent jag har åkt av haha. Men inte påverkar de mig på något sätt förutom att jag vart hopprädd! Jag tyckte om honom lika mycket för de. Sist jag tävlade var de med honom på "Julklappshoppningen". Vi hoppade 60 cm och de gick väldigt bra. Jag hade inte hoppat honom på hur länge som helst. Men jag satt upp och red en toppenrunda. Utvecklingen går framåt. Tyvärr fick jag fyra fel för en vägring men de gör ingenting. Jag red ordentligt och allt handlar inte om att ta hem "priser hela tiden". Inte i mina ögon iallafall. I mina ögon är de bara ett bevis på att jag en gång har lyckats och tagit mig runt. Alla rosetter jag har, har inte varit bra rundor. Dom flesta gångerna har de mest varit att hästen va snäll och hoppade ändå!
Haha de flesta tävlingar jag har varit med på, har jag tänkt "varför gör jag de här"?. Det är ingen som säger, ska du inte va med på den här tävlingen. Utan de är någon i mitt huvud som säger, va med, vissa vad just du går för! Det här året har jag hoppat upp på "stor häst" och börjat tävla med Uranos också. Han har alltid varit en av mina favoriter! När jag hade lärt mig vad alla hästarna på ridskolan hette som liten, vart han en av dem jag gillade. Han var så fin. Jag kommer så väl ihåg en av dem första lektionerna på honom. Tyvärr tyckte jag att han var svår att rida, så jag fick andra hästar istället. Men nu har intresset kommit upp igen :). Jag hoppade bland annat honom på klubbmästerskapet och vi kom på en 3:e plats!
Uranos och Gent kommer alltid vara de hästar jag känner mig tryggast på <3.
Men som sagt så hände någonting och de vände. Nu har jag inte ramlat av på jätte länge hur tvärt hästarna än har stannat. De är ju ett tecken på att träning ger färdighet och min balans har blivit bättre. Dock har jag ibland tappat allt och bara velat lägga min ridkariär på hyllan. Men något har fått mig att fortsätta, vilket jag är enormt glad över!
Det har varit enormt struligt i somras! Då tänker jag tillbaka på allt med Poppe <3. Om ni vill läsa om hur arg jag var då hehe kan ni läsa under kategorin "POPPE". Där finns allt som snurrade i mitt huvud just då! Men nu är han hemma och han mår jätte bra. Vi var ute senast igår och busade i snön :D. Blixten han mår också bra <3.
Fortsättning följer!